Hoppas denna bäckenfrakturblogg kan hjälpa andra som råkar ut för samma sak. Jag hade önskat att hitta en liknande på nätet under min läknings- och rehabiliteringstid. Man vet ju inte hur det ska vara, hur det ska kännas, vad är normalt, vad är inte normalt?
lördag 31 mars 2012
lördag 17 mars 2012
Gallupundersökning till olika män på mässan
Skulle du kunna tänka dig att träffa en kvinna som är rullstolsburen???
Jag lyckades ta mig ut på mässan i Kista med fina Yvonnes hjälp. Vi gick runt där mellan kl. 13-18, eller om vi säger så här, Yvonne gick och jag blev dragen i rullstol. Då kom jag på att jag skulle göra en gallup, dvs fråga män i olika åldrar om de skulle kunna tänka sig att träffa en kvinna i rullstol. I min fantasi så tänkte jag ju inte att de möttes på gatan och kärlek uppstod, Pling! Utan mera om mannen träffade en kvinna på en middag hos gemensamma bekanta och tyckte att hon både såg bra ut och hade ett trevligt sätt. De kanske satt till bords hela kvällen så han inte reflekterade på att hon satt i rullstol, kanske träffade henne en gång till och verkligen gillade hennes personlighet. Helt plötsligt flyttade hon över till en rullstol när hon skulle gå på toaletten. Så hade jag tänkte mig storyn. Jag menade också på att detta handlar inte om att den kvinna de lever tillsammans med skulle råka ut för en olycka och hamna i rullstol utan detta handlade om en helt ny person,.
Jag inledde undersökningen med att berätta för de män jag pratade med, att jag var upptagen dvs inte raggade på dem och att jag bara sitter i rullstol tillfälligt och att det inte finns något svar som är politiskt rätt eller fel.
Svaren från dessa män är följande:
Man nr. 1
En ganska tuff man, ca 40 år. Jobbar inom krogbranschen, håller i utbildning av barpersonal. Han sa direkt NEJ. Han hade trappor hemma i huset så då funkade det inte med en kvinna i rullstol. Han levde också ett aktivt liv och då ville han att hans livskamrat skulle dela det med honom.
Man nr. 2
En man i 50-55-års ålder, ser trevlig ut, jobbar i eventbranschen. Han sa direkt att han skulle kunna tänka sig det, han hade själv fått diagnosen leukemi för ca 10 år sedan så han hade fått andra värderingar efter det.
Man nr. 3
En snygg, lång, blond man i hotellbranschen, 50 år. Han var tveksam först men sa samtidigt att det inte skulle vara omöjligt. Allt beror på vem kvinnan är. Kärleken var viktig för honom.
Man nr. 4
En lite galen man i ca 40 år som jobbade med växter. Han hade humor och var ganska öppen. Han var inte alls främmande för att träffa en kvinna i rullstol. Han hade en bekant som satt i rullstol och kunde göra det mesta, klart han menade på att lite hinder finns det ju alltid. Men menade på att en rullstolsburen nog kan göra det mesta. Han tyckte också att vi var på olika nivå. Ja han menade att han var så långt upp (han stod) och jag långt ner (som satt i rullstol). Nu kunde han ju skämta om det eftersom han visste att jag bara satt tillfälligt i min rullstol.
Man nr. 5
En man i 55-60-års ålder, egen företagare inom ekonomi. Han menade på att det fanns många hinder men hinder var ju å andra sidan till för att övervinna. Han var väldigt tvekande men menade samtidigt på att om det vore en så glad och trevlig och framåt kvinna som jag (hoppsan! :-)) eftersom jag vågade ställa dessa frågor så skulle han absolut kunna tänka sig det. Hahaha. Hade gjort klart för honom innan att detta var inte något förtäckt raggningsförsök och att jag var upptagen och han var också gift.
Man nr. 6
En ung man ca 30-år, han sa direkt att det inte skulle vara något hinder, han utvecklade inte det närmare. Men det lät verkligen som han menade det han sa.
Man nr. 7
En man i ca 50-års åldern. Han sa att han var mycket tveksam, startsträcken skulle vara mycket lång men ju mer han tänkte på det ju mer lät det som om att det inte var alltför främmande. Han sa också att det är mycket som skulle kunna vara besvärligt men å andra sidan det finns ju mycket annat i livet som också är besvärligt.
Man nr. 8
En man ca 50-år, glad och trevlig jeanskille. Han trodde det skulle vara svårt då han gillade golf och vattenskidor och ville utöva dessa sporter ihop med sin kvinna men han sa INTE att det inte fanns på kartan, efter lite övertalning var han mera tveksam, hahaha. Nej då, han sa att det skulle vara svårt att tänka sig eftersom han är så bekväm men inte helt omöjligt.
torsdag 15 mars 2012
Att bo på hotell, Holiday Club i Åre (men jag åkte aldrig)
Jag hade planer på att åka upp till Åre på en redan tidigare planerad skidresa, ja min tanke var väl inte riktigt att åka skidor utan att bara få miljöombyte. Ringde hotellet i Åre och kollade hur handikappvänligt hotellet var, Holiday Club. Det fanns inga trösklar, hissar fanns, man kunde få ett rum på markplan och det fanns liftar ner i poolen så det skulle inte vara några problem.
http://www.holidayclub.se/
http://www.holidayclub.se/
söndag 11 mars 2012
Resa med SJ och SL när man sitter i rullstol
Att vara handikappad och sitta i rullstol var ju verkligen en ny erfarenhet. Dock en erfarenhet jag skulle kunnat klara mig utan, men, men, är ju bara att gilla läget.
SJ har någonting som kallas ledsagarservice och här nedan ett utdrag från SJ:s hemsida:
Ledsagning;
har du en funktionsnedsättning kan du beställa ledsagning när du reser med SJ eller något annat tågbolag, utan att det kostar något extra.
Tänk på att begränsa ditt bagage till två mindre kollin och max 20 kilo när du behöver ledsagning. Rullstol räknas inte som bagage.
SJ har någonting som kallas ledsagarservice och här nedan ett utdrag från SJ:s hemsida:
Ledsagning;
har du en funktionsnedsättning kan du beställa ledsagning när du reser med SJ eller något annat tågbolag, utan att det kostar något extra.
I samband med tågresa kan du få hjälp med ledsagning till och från tåget och vid tågbyte. Ledsagning finns på 124 stationer runt om i Sverige. För att kontrollera om det finns på din station kan du titta på http://www.stationsledsagning.se/. Tyvärr är inte alla tågbolag med i samarbetet kring ledsagning.
Ledsagaren har gul väst på sig och hjälper dig till rätt tåg och vagnsdörr.
På tåget
Ombord på tåget tar tågpersonalen över och hjälper dig till din plats. Om du behöver hjälp med servering vid sittplats ber du personalen om det så ordnar de det när de är klara med ordinarie arbetsuppgifter. När du ska stiga av får du hjälp av tåget. På perrongen tar ledsagningspersonal vid och följer dig till mötesplats på stationen eller till nästa tåg om du ska vidare.
SL, ett utdrag från hemsidan
Ledsagar- och rampservice
Ledsagarservice innebär att du kan få hjälp av en ledsagare på vissa av SL:s stationer i spårtrafiken och i angränsande bussterminaler. Ledsagarservice beställer du genom att ringa till vår kundtjänst. Rampservice innebär att du som använder rullstol kan få hjälp med att komma på och av tunnelbanan och pendeltågen.
SL, i verkligheten
Nu är det dock så här, att inbland överträffar dikten verkligheten.
Vi skulle åka till Gamla stan för att gå på restaurang. Det var första gången och även sista som jag åkte kommunalt med rullstol. Vi åkte från Hornstulls tunnelbana och där fanns det en hiss ner från gatuplanet till t-banans spärrar, super. Vi köpte biljett och gick igenom spärrarna och skulle åka med hiss nummer 2 ner till plattformen, då stod det en stor skylt, Hissen felanmäld. Oh nej, det var bara att bita i det sura äpplet, min kära sambo fick ta mej och rullstolen i rulltrappan, kändes sådär. Men det funkade. Sedan klev vi på tåget som inte heller var det allra lättaste, frågan var, ska man skjuta på eller dra på, dvs ha rullstolen framför eller bakom sig när man går in och ur tåget? Han backade in mig, var inga som helst problem. När vi så kom till Gamla stan körde han ut mig och då fastnade lilla hjulet i fram såklart mellan vagn och plattform, tur att min syster Eva var med så hon kunde lyfta rullstolen. En skylt på hissen där det stod - Hissen felanmäld! Jaha, vad gör vi nu. Där fanns det ingen rulltrappa, bara vanliga trappor. Björn gick ner till spärrvakten och frågade hur vi nu skulle komma ner. Jo, vi fick åka en station längre, dvs till Centralen, där fick vi byta tåg åt samma håll igen och kliva av vid Gamla Stan och då kom vi på andra perrongen och där fanns en hiss som funkade. Nu hade vi sådan otur så att det hade hänt någon olycka vid Slussen så tåget stod still vid Centralen. Åh, typiskt!!! Men vi åkte hissen ner en trappa där gick ett annat tåg söderut som stannade vid Gamla Stan och blev stående där. Det tåget tog vi, hissen funkade och allt var frid och fröjd. Efter restaurangbesök var jag snabb med att säga - vi tar en taxi hem senare och jag betalar. Kände inte riktigt för att åka tunnelbana igen av förståeliga skäl. Det var den tunnelbaneturen, som aldrig blev mer än en...:-)
SL, ett utdrag från hemsidan
Ledsagar- och rampservice
Ledsagarservice innebär att du kan få hjälp av en ledsagare på vissa av SL:s stationer i spårtrafiken och i angränsande bussterminaler. Ledsagarservice beställer du genom att ringa till vår kundtjänst. Rampservice innebär att du som använder rullstol kan få hjälp med att komma på och av tunnelbanan och pendeltågen.
SL, i verkligheten
Nu är det dock så här, att inbland överträffar dikten verkligheten.
Vi skulle åka till Gamla stan för att gå på restaurang. Det var första gången och även sista som jag åkte kommunalt med rullstol. Vi åkte från Hornstulls tunnelbana och där fanns det en hiss ner från gatuplanet till t-banans spärrar, super. Vi köpte biljett och gick igenom spärrarna och skulle åka med hiss nummer 2 ner till plattformen, då stod det en stor skylt, Hissen felanmäld. Oh nej, det var bara att bita i det sura äpplet, min kära sambo fick ta mej och rullstolen i rulltrappan, kändes sådär. Men det funkade. Sedan klev vi på tåget som inte heller var det allra lättaste, frågan var, ska man skjuta på eller dra på, dvs ha rullstolen framför eller bakom sig när man går in och ur tåget? Han backade in mig, var inga som helst problem. När vi så kom till Gamla stan körde han ut mig och då fastnade lilla hjulet i fram såklart mellan vagn och plattform, tur att min syster Eva var med så hon kunde lyfta rullstolen. En skylt på hissen där det stod - Hissen felanmäld! Jaha, vad gör vi nu. Där fanns det ingen rulltrappa, bara vanliga trappor. Björn gick ner till spärrvakten och frågade hur vi nu skulle komma ner. Jo, vi fick åka en station längre, dvs till Centralen, där fick vi byta tåg åt samma håll igen och kliva av vid Gamla Stan och då kom vi på andra perrongen och där fanns en hiss som funkade. Nu hade vi sådan otur så att det hade hänt någon olycka vid Slussen så tåget stod still vid Centralen. Åh, typiskt!!! Men vi åkte hissen ner en trappa där gick ett annat tåg söderut som stannade vid Gamla Stan och blev stående där. Det tåget tog vi, hissen funkade och allt var frid och fröjd. Efter restaurangbesök var jag snabb med att säga - vi tar en taxi hem senare och jag betalar. Kände inte riktigt för att åka tunnelbana igen av förståeliga skäl. Det var den tunnelbaneturen, som aldrig blev mer än en...:-)
söndag 4 mars 2012
Röntgenplåtarna
Efter att 1:a operationen misslyckats och det hade gått upp så såg det ut så här, det var 3 skruvar som hade lossnat. Man ser den som ligger lös och skvalpar i min mage... :-( Inte bra, inte bra...
Sedan så efter operation nummer 2, sista operationen (hoppas jag vid min gud) så såg röntgenplåten ut på detta sätt... Nu är det förstärkt med en grövre skruv upptill och 10 stycken skruvar och 2 metallplattor i mitten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)