Stort stort TACK till alla mina underbara vänner

När man är med om någonting som detta så inser man vad mycket gulliga och underbara vänner man har, som stöttar och peppar. Jag brukar säga "man får de vänner man förtjänar" ja, så något bra måste jag ha gjort hahaha.
Ni har verkligen förgyllt min tillvaro och hjälpt mig läka ihop. Utan er vet jag inte hur detta gått. Älskar er alla!

* Björn, mitt <3 du har varit otrolig, haft ett enormt tålamod när jag klättrat på väggarna, när jag inte tyckt jag fått hjälp tillräckligt snabbt... :-) du har verkligen funnits där och jag är så glad för att du finns.
* Tack mina älskade döttrar Malin och Emma för att ni är dom ni är och jag har känt i och med olyckan att vi nog lärt oss uppskatta varandra mera och blivit mer rädda om varandra och förstått att livet är så kort och saker och ting kan förändras på en hundradels sekund.
* Tack snälla moster Ulla-Britt för att du varit och besökt mig flera gånger och hjälp mig med att handla och fixa mat, trots att du inte riktigt gjorde som jag instruerade, när det gällde maten.. :-)
* Tack mina gulliga svärföräldrar Ellen och Hallstein för besök, både på KS och hemma och thailunch. Tack även för lånet av spännande böcker.
* Tack min goa syster Eva för att du hört av dig massor och kommit hit och bott med mig några dagar och hjälpt till och även var mitt moraliska stöd under resan (kommunalt) till Gamla Stan.
* Tack härliga familjen Crambert/Larsson. Carina C, Göran och Cajsa. Ni har varit och besökt mig flera gånger, kommit med fikabröd, godis och dessutom har jag fått låna en massa ljudböcker. Carina som också hjälpte mig och skjutsade hem mig  den första gången jag var på tjejträff efter olyckan.
* Tack energiknippet  och partypinglan Annika för att du besökt mig, fixat mat, mailat och ringt. Och dessutom offrat en fredagkväll med mig på akuten.
* Tack härligt roliga Ittan för att du besökt mig hemma och på Furuhöjden. Kommit med take-away sushi och även varit här och tillagat mat. Gulle dej! Att du lyckades paja tv:n pratar vi tyst om.. :-) Nej, bara en liten feltryckning men bästa tekniska mannen fixade det senare.
* Tack ärtiga Kicki för att du besökte mig på KS, varit här, varit ut och ätit med oss, peppat mig och så har jag ju fått ett superfint halssmycke från din butik. http://int.tous.com/tous/en/  http://utsiktmotstureplan.blogspot.se/
* Tack underbara Anne för att du kom från Västerås till Furuhöjden med fina spetstulpaner för att besöka mig. Att du kommit hit med tåg för att besöka mig när jag var gräsänka.
* Tack fina lugna Marie E som har stått ut med att besöka mig på Furuhöjden flera gånger och till och med offra en fredagkväll på mig, en fredagkväll med massa knakningar och knäppningar och du har också lärt mig uppskatta en ny exotisk frukt.
* Tack galna Sofie för att du var upp och hälsade på mig på KS, du var nog nästan den första och sedan har du varit här och rullat ut mig och vi hade liten fikapicnick i Tanto i kylan och fick en VIP diktuppläsning av JB.
* Tack min bästa träningsresekompis och sanna vännen Yvonne för att du kom och besökte mig på KS och hade med dig korsordstidningar och även fixade så jag fick låna Per´s fåtölj och kom och hämtade den. Du drog ju runt mig på mässan en halv dag också och både kom och hämtade och lämnade mig, stort.
* Tack min rara granne Sulamit för moraliskt stöd när jag skulle ut med kryckorna första gången, för att du bjudit på fika utomhus, semla och te och för att du bjudit hem mig på middag då jag var gräsänka. Skönt att ha dej så nära också, att bara kunna ringa om det skulle vara något.
* Tack kära (i två bemärkelser) Angela och Classe som var hem till oss och bjöd på god indisk middag en kväll.
* Tack bästa-killkompisen Jocke för att du peppade mig att våga dricka första glaset bubbel efter operationer och hemgång. Höll igen i alla fall minst 1 månad efter operationen... :-) Du har också varit här och skött marktjänsten, både lunch och middag har du serverat.
* Tack spontana härliga Päivi och Martin, för besök, att ni fixade middag här en kväll, Aperol som ni bjöd på vid ett annat tillfälle. Tack Päivi för hjälpen med fragminsprutan  inför vår resa.
* Tack superkäcka tjejen Marie F som varit här och dragit ut mig i rullstol för att luncha på en thairestaurang.
* Tack min härliga gamla Solna-kompis Carina E för att du kom hit till söder och besökte mig trots att du sällan åker till den här sidan av stan. Jag fick också fina skålar du gjort av LP-skivor och blommor.
* Tack mysiga Gittan för tulpanbesök och frukost tillsammans.
* Tack nygifta gulliga Susanne och Tomas som kom över så jag fick pussa lite på de små bebisarna och surra lite med Hugo och Felix.
* Tack  vildingen Marie E som var ut till Furuhöjden, åkte kommunalt hela vägen från Solna och även till Saga som skickat sina hälsningar.
* Tack fina Lena för besök, böcker och att fixade goda räkmackor.
* Tack min omtänksamma svägerska Eva som hört av sig med telefonsamtal och besök och ätit lunch med mig.
* Tack fina Robban, Emmas pojkvän för att du var här på familjemiddag en kväll (trots hysterisk stämning, roligt och högljutt) och fina sms från dig.
* Tack härliga Agge för hembesök och en massa roliga tidningar.
* Tack gulliga f.d kollegan Carlos för skjutsen hem från Kvarnen. Björn tackar också för han slapp hämta mig.
* Tack vackra Cathrin för ett trevligt eftermiddagsbesök med en del skratt och gamla minnen.
* Tack fina Carina F för att du kom förbi mig på Furuhöjden, å såg så himla fräch ut så själv kände man sig som sju svåra år.
* Tack superparet Susanne och Micke som kom över och såg melodifestivalen med oss och Susanne som faktiskt övertygade mig att man kan bjuda sina gäster på pizza.
* Tack turturduvorna Robban och Cajsa för att ni förgyllde en av melodifestivalskvällarna tillsammans med oss, nu väntar vi bara på en inbjudan till ert nya hem. :-)
* Tack härliga mor-dotter Emmelie E och Tezz som var här och besökte mig en dag och Emmelie hjälpte mej också på avtackningen på Riche och Tezz var här en kväll och bjöd på god balsamicokyckling.


Tack för alla presenter och blommor jag fått av er!
De jag tackat med namn är de som besökt mig efter olyckan. Ni andra är alla de andra som jag tackar nedan :-) .

Ni som jag tackat med namn ska veta att jag har inte skrivit er i någon speciell ordning, ni är alla väldigt speciella för mig. Vissa har jag känt i massor med år, ca 20 år  (vissa längre, mina döttrar och min moster bland annat) och vissa har jag känt ett halvår.

Tack till alla er som hört av er med hurrarop, krya-på-dej-hälsningar, både via FB, mail och sms. Ingen nämnd och ingen glömd. Känner ni att jag glömt er här så är det inte avsiktligt, bara mitt minne som spökar, börjar ju bli gammal också...hahaha.

Tack till Er andra som nästan räddat mitt liv, utan Er så kanske jag inte hade kommit så här långt eller inte kommit någonstans.

* Andreas Norgren och Per Andersson på ambulansen, Hudiksvall för att ni tog så väl hand om mig. <3



Annons i Lokalpress

* Personalen på Hudiksvalls sjukhus, både på Akuten och på IVA.

* sjukvårdspersonalen som fraktade mig i helikopter från Hudiksvall till Stockholm och även ni helikopterförare som körde.

* traumateamat som väntade på mig med hög beredskap när vi anlände till KS. Tyckte först att ni var riktigt trevliga och mysiga men ångrade mig senare när ni brutalt misshandlade mig, kändes det dock som. Vet ju nu så här i efterhand att ni bara gjorde ert jobb och var tvungna att vända på mig och se efter så jag inte skadat min rygg.

* Marianne, Bettina och Mats på CIVA, KS för att ni var så underbara mot mig den natten jag tillbringade hos er. Jag var yr i kolan och allmänt luddigt men det hörde väl bara till, antar jag.

* Tack narkosavdelningen och hela operationsteamet  som opererade mig, riktar främst ett stort TACK till Gunnar Nilsson som jag beundrade för att han försökte rädda mitt liv. Jag var till och med uppe i det blå som många i böckerna "Vita serien" men det gick ju tyvärr över när skruvarna lossnade.. :-)

* avdelning A22A, A25A, ortopeden. Främst till er gulliga Fredrik, Sofie, Lara, Alexandra och Camilla. Nattpersonalen var ingen höjdare (fanns dock undantag) de flesta som jobbade natt skulle kunna få en sådan fin chokladtårta som de gjorde i filmen Niceville... :-)

* Personalen på Furuhöjden, Marie, Monica, Nina, Birgitta, Malin och Ulla

* Ambulanspersonalen här i Sthlm som körde mig akut till KS när skruvarna lossnat, Peter och Lina.

Denna fina blomma fick jag av Frida, Emmas kompis

Skoterolyckor-vanligare än man tror

Hörde på nyheterna imorse att i Östersunds län har 5 person omkommit i skoterolyckor hittills i år och 21 skadats. På nyheterna nu ikväll sa de att 11 st totalt omkommit 2012. Vanligast är berusade män +55.

Men olyckorna ökar inte lika mycket som antalet utövare, säger Pär Persson från Sveriges snöskoterägares riksorganisation, SNOFED.
Jag ringde och pratade med Pär angående detta och enligt honom så var 2011 ett mycket bra år, endast 5 omkomna i skoterolyckor hela året. År 2010 var ett mera normalt år då det var åtta omkomna och 103 skadade. De vanligaste dödsorsakerna är drukningsolyckor, trubbigt våld dvs att man kör in i fasta föremål och även att man välter. Majoriten är drunkningsolyckor. En fulltankad skoter väger ungefär 300 kg. Han sa också att Jämtland och Norrbotten ligger i topp då det är turisttäta landskap. I Västerbotten finns också väldigt mycket skotrar men där händer sällan någonting. Jag frågade om de hade någon statistik på om det oftast var nybörjare (turister och grupper) eller om det var vana åker som råkade illa ut? Men det kunde han inte svara på. Han sa också att han tyckte att det var mycket fokus på skoterolyckor just nu, men som jag då sa - i augusti kanske man pratar mycket MC-olyckor, kan ju handla om säsong. Han menade också på att i januari/februari i år har 32 svenskar dött i Thailand men det är det ingen som pratar om. Dessa dödsfall där nere handlade en del om äldre, sjuka människor men även olyckor. Jag sa att jag tyckte att det var bra att det fokuserades på skoterolyckor (nu när antalet skotrar ökat) så kanske de skärper säkerhetskrav och börjar med introduktion/utbildning för skoterförare. Det är väl ingen som låter en grupp på 20 personer köra MC utan att kolla om man kör tidigare och hur mycket man har kört tidigare.

För läkare - behandling av olika bäckenfrakturer

Här lite bilder jag hittade på nätet om olika typer av bäckenfrakturer

Utbyte av erfarenheter...

Det var/är inte lätt att hitta andra människor som opererats för detta, känns som det är ganska ovanligt. Jag har googlat och googlat och googlat, och till slut har jag hittat tre personer som råkat ut för samma skada. Men jobbar för att få tag på flera. När jag har googlat så har jag kommit in på sidor där det stått, min dvärgpudel har opererats eller min katt. Jag vill INTE läsa om djur som haft denna skada utan om människor.

Mikael från Skåne såg jag på TV, "efter tio" med Malou von Sivers, Fick tag på honom så småningom genom visst detektivarbete. Han skadades i Afghanistan hösten 2009 då de körde över en nedgrävd vägbomb. Sedan så lyckades jag också hitta gulliga 20-åriga Madeleine som bor här på Södermalm och som var med om en allvarlig olycka då hon ramlade rakt ner i betongen från 6 meters höjd på Rhodos i juli 2010. Madde och jag har skrivit till varandra flera gånger och vi ska träffas här i Tanto och ta en fika vid tillfälle. Hon har en jättefin blogg, där du kan läsa om hennes skador och hur hennes olycka gick till.... http://metalls.blogg.se/category/mina-skador.html.  Har också skrivit till en tjej från Norrland som heter Emma och som var med om en ridolycka.

Läs Madeleines historia om hur det gick efter olyckan och operationen:

Eftersom hennes olycka hände i grekland så fick hon ligga där helt stilla med krossat bäcken i 5 dagar innan ambulansflyget kom. Hon fick ett stort karrborreband/gördel runt bäckenet som skulle hålla benen stilla. Hon fick tyvärr inget smärtstillande alls, det enda hon fick var dropp. När de svenska läkarna kom då hon skulle åka hem så fick hon morfin direkt och hon säger att det var en sån lättnad att slippa smärtan!

Efter 3 och en halv vecka på sjukhuset här satt hon i rullstol i 3 veckor och sedan hade hon kryckor i 16 veckor.  Eftersom hon bröt hela vänster höftben på mitten fick hon inte gå på sitt vänsterben under 12 av dom 16 veckor hon hade sina kryckor.  Idag är hon 98% återställd men hon saknar lite styrka i vänster ben och en del känsel på vänster sida av rumpan. Men dom 2% är inte direkt något hon märker av idag.

Första gången hon ställde sig upp efter operationen kände hon sig pjåskig, hon fick hjälp av 4 sjukgymnaster och ett gåstativ och började gråta för att de gjorde så ont, men efteråt har hon insett vilken hög smärt tröskel hon hade och menar på att man vänjer sig vid smärtan. I början  var hon rädd hela tiden när alla sjukgymnasterna ville att hon skulle stå upp och ta flera steg.  Hon tyckte det kändes så tungt att bara kunna  ta 3 steg och hon var så himla rädd för att ramla och få ännu mer ont än vad hon redan hade.Hon hade också en hel del problem med att sitta i början och kunde sitta max 3 minuter i början när hon kom hem från sjukhuset. Att ligga ner var betydligt lättare och skönare, dock kunde hon inte sova utan smärtstillande. Dom första 4 veckorna hemma åt hon en massa smärtstillande för att kunna sova och även för att bara sitta i rullstolen.  Det hjälpte henne jättemycket och hon kunde känna på en gång när de smärtstillande tabletterna slutade värka. I början gick hon också med gåstativ och det var riktigt bra tyckte hon! Kryckor försökte hon också men tyckte att det blev så vingligt och ostabilt.

Hon hade stora problem med mardrömmar på sjukhuset då hon hela tiden drömde att någon puttade ner henne från sjukhussängen. Madeleine pratade med sin läkare som sa att de finns ca 14-16 personer varje år med bäckenfrakturer och då är dom flesta ryttare som fått en häst över sig. Det gick väldigt fort efter att hon  fick börja gå på vänsterbenet. I början när hon gick såg hon lite halt ut eftersom vänsterbenet förlorat så mycket muskler men det funkade egentligen hur bra som helst att gå på, även fast det blev lite krokigt i början.  Efter att hon fick komma hem fick hon åka tillbaks till södersjukhuset varannan dag och gå på sjukgymnastik 1 timme. Hon fick åka sjukhustaxi till och från sjukgymnastiken. Madeleine menar på att det som hände henne enbart var hennes eget fel och hon ångrar det så djupt när hon tänker på sin familj och de som var med när allt hände. Madde är en aktiv tjej som åker mycket snowboard. Men nu tycker hon att allt bra och det som hände henne har gett henne en helt ny syn på livet. Hon säger - det går ju inte att göra det som hände ogjort så hon försöker göra det till något bra  istället :-) Läs Maddes blogg, länken finns ovanför texten. Tycker att Madeleine har en mycket fin blogg och dessutom har hon gett mig råd, berättat om sina erfarenheter och peppat mig. Tack Madeleine och jag är superglad att jag hittade till din blogg.

Emma har skrivit så här till mig om vad som hände henne:

- Direkt efter olyckan (hästolycka) akutopererades hon.  Det sattes in en hoffmanställning och även en morfinpump vid detta tillfälle. Efter det låg hon på intensiven ett par dagar då hon hade problem med ena lungan (som det gått hål på).

1 vecka efter olyckan flögs Emma med ambulansflyg till akademiska sjukhuset i Uppsala, där hon opererades under drygt 10 timmar. 5 skruvar sattes in på olika delar av bäckenet och så bra rekonstruktioner som möjligt gjordes.

Efter det var det sängläge som gällde. Hon fick sitta max 40 grader under 8 veckors tid.

Efter 8 veckor på sjukhus fick hon börja sitta i 90 grader och efter 10 veckor börja belasta på benen.

Blev utskriven från sjukhuset efter 3 månader. Satt i rullstol drygt 1 månad hemma och sedan kryckor ytterligare 2 månader (fast av och till.) Kunde gå utan men orkade bara korta korta stunder.

Allt som allt var hon sjukskriven i 11 månader. 3 av dessa tillbringade hon på sjukhuset och ytterligare 3 enbart med rehab hemma. Emma är än idag inte fullt återställt (5 år sen) utan har ett 10% handikapp i höger ben/bäcken. Inte för att det syns men hon har nerver och dylikt som ej existerar mer. Det har för henne tagit ett tag att anpassa sig till vardagen eftersom hon ständigt känner av att skadan finns men Emma lever precis som vanligt idag, bara med lite extra tanke till det hon gör! Tack snälla Emma för att jag fick ta del av detta.

Här har Mikael delat med sig av sina erfarenheter:
Mikael flögs till Uppsala ett dygn efter skadan, där opererades han efter en vecka. Det är ganska lång tid,  att ligga med ett instabilt bäcken, spräckt på 3 ställen. 2 sprickor lodrätt på varsin sida, och en spricka tvärs över strax under ryggmärgen( den sprickan fick Mikael reda på när han kommit till Ängelholm för rehabilitering).
Operationen innebar att två 13 cm skruvar sattes in från varsitt håll, detta gjorde skillnad direkt när det gällde minskad smärta. Efter ytterliggare 1 vecka flögs han till Helsingborg men blev efter någon dag flyttade till Ängelholm för rehab. Under hela tiden hade han också restriktioner på hur han fick sitta, tror det var ca 70 graders lutning. Men efter 1 vecka kunde han själv flytta sig från sängen till sin rullstol som hade rätt lutning på ryggstödet. Mikael blev skadad 11 november och 6 januari fick han börja gå, något som gick bättre än väntat. Började med gåstol men kunde redan samma dag gå med kryckor. Skrevs ut 15 januari och fortsatte med kryckor ytterligare 1 månad. Var sjukriven fram t.o.m maj.
Vardagslivet flyter på utan problem, men han får ont vid lite tyngre fysiskt arbete. Klarar dock av sitt arbete som lastbilschaufför utan några större problem.
Han har 6 % invaliditet enligt  den läkare som undersökte honom 1,5 år efter att han blev skadad. Hans ben är inte riktigt lika långa och så har han lite minskad rörlighet och styrka i sin högra arm som han bröt vid olyckstillfället.  

Njutning = godsaker när man är sjuk

Här njuter jag av en god semla med socker och kanel på och som grädde på moset (kanske inte i detta) men iallafall, varm mjölk till. Yummie...

Åh, undrar vad detta är för härligt och var vi åt det?! Känner inte ens igen tallrikarna?!

Detta hade jag längtat efter länge, efter jag sett tv-reklamen från Donken, Big Hot Jalapeno Burger. Å ska man synda, så ska man. Till och med pommes frites och cola slog jag till med...hahaha. Lite roligt måste man få ha när man inte mår så bra.

Hur man tar en fragmin-spruta

Rehabiliteringen-nu börjar den på riktigt, nu när jag får börja belasta

Senaste läkarbesöket, onsdagen 8:a veckan efter reop (nu börjar man svänga sig med läkartermer :-) fick träffa min operationsdoktor Gunnar Nilsson och trevliga Meta och Eva (sjuksköterska). Hade aldrig träffat Eva tidigare och så kom också sjukgymnast Eva. Fick svar på alla mina frågor och min oro av Gunnar. Han är så lugn, säger bara att allt ser bra ut, jag kommer både kunna springa och gå, han ser inga hinder för nåt. Sjukgymnast Eva sa att jag både skulle skrota rullstol och betastöd (gåstativet) fick prova att gå på kryckor, gick ganska bra. Åkte hem och gjorde som dom sa, använde bara kryckorna.

Torsdag: Ville gå ut och prova kryckorna, min gulliga granne Sulamit och jag gjorde sällskap ner till första bänken i Tanto, iaf lite nedförsbacke och uppförsbacke och så blåste det ganska mycket också. Det som är jobbigast med kryckorna är att öppna dörrar, bära saker, å så ramlar dessa käppar ner på golvet hela tiden.

Här har jag lite hjälpmedel som jag tränar med, gummiband.

Fredag: Hade snöat inatt/imorse, men typ mera snöblandat regn så idag var det en innedag. Men gick ändå med kryckorna ganska mycket inne.

Lördag: Fixade med lite papper och deklarerade. Björn och jag åkte in till stan. Han släppte av mig på Sveavägen, vid hötorgsskraporna. In på Stadium, skulle kolla på present till Yvonne och kolla på jacka. Jag åkte hissen på Stadium ensam, iaf ner med kryckkäpparna, svårt med den tunga hissdörren, sedan kom Björn och hjälpte mig vid andra hissen, tur var väl det och jag vågade inte åka rulltrappa, ännu. Vi köpte presenter till Yvonne och så hittade jag en fin jacka på Rea.

Men ser ju onekligen lite skärrad och sammanbiten ut när jag går på kryckorna... Vi gick in på Mangobutiken men jag hittade inte det jag letade efter. Vi gick Klarabergsgatan från Sergelgången ner till hörnet Åhlens där vi tog till höger och sedan gick Mäster Samuelsgatan ner till Jensens bofhouse, där vi åt lunch med Malin och Linnea. Superlång promenad! Sedan när vi skulle hämta bilen gick jag från korsningen Vasagatan-Mäster samuelsgatan till Kungsgatan, Casinot. Långpromenad idag kommer innebära träningsvärk imorgon, har redan fått det några timmar senare i ljumskarna, så det blir att ta det lite lugnare imorgon. Har fått lov att ligga i soffan och ta det lugnt resten av kvällen… Skönt.

Söndag: hade mindre träningsvärk än vad jag trodde, kanske för att jag använda tigerbalsam på ljumsken innan jag gick till sängs igår. Har varit hemma mest hela dagen, dock åkte vi iväg till Carina och Göran i Bromma och fikade, där fick jag prova på trappträning med ledstång, deras yttertrappa är ca 7-8 trappsteg. Efter det åkte vi iväg till Barkarby Outletet där jag köpte en skidjacka, hoppas av hela mitt hjärta att jag kan åka skidor igen så småningom. Gick ganska långt inne på Outletområdet så lite träning även idag. Åkte förbi Emma på El-giganten med lite tidningar efter vi shoppat, hon blev glad, både för att vi kom, för tidningarna och för att se att jag kunde hoppa fram med kryckor.

Måndag: idag var det bara hemmaträning för vädret var inte så roligt. Vi åkte ut en sväng för att titta på Rosenlunds sjukhus arbetsrehab, hur jag skulle ta mig dit, vilken väg som var närmast och så vidare. Åkte också förbi Zinkens Sjukgymnastik på Hornsgatan 90. Verkade skumt, såg inte alls ut som någon sjukgymnastik, var ju "bara" en vanlig port där.

Tisdag: Sjukgymnasten och arbetsterapeuten Nina och Carina kom idag för att se hur jag mådde, om jag gjort framsteg och så tittade vi på lite olika övningar. De blev glada över att jag fått så positivt besked från läkaren. De sa att nu skulle jag beställa tid hos Söderkliniken, Feel good eller Rosenlunds arbetsrehab för att påbörja min riktiga rehabilitering och sjukgymnastik.

Onsdag: Wow, vad jag ville börja rehabilitera mig nu, jag hade ju tappat en hel vecka på grund av att det var påsk och jag inte visste vilka övningar jag skulle göra. Ringde Feel Good och den första tid de hade var i slutet på juni, jag blev alldeles chockad. Trodde att man efter en sådan här historia skulle få tid dagen efter eller så tyckte jag att läkare och sjukgymnaster kunde upplyst mig tidigare att jag måste boka tid, i tid. Jag ringde till Söderkliniken där skulle jag inte få tid denna vecka, jag kände hur tiden rann ifrån mig och blev så besviken så jag bröt ihop i telefonen och sa - jag har ju redan förlorat en vecka på detta, ska jag förlora en vecka till. Mina tårar var tydligen bra för helt plötsligt sa receptionisten - kan du komma på fredag halv elva. Va? Nu fanns det ju plötsligt tid, den bara kom in i systemet sådär. Självklart tog jag den tiden, trist om någon annan fick stå tillbaka men mitt kanske var mera akut.

Torsdag: Nina kom hit, väckte mig då jag försovit mig. Försovit mig eftersom vi hade bestämt 09.30 och jag hade glömt att ställa klockan. Berättade för henne om min frustation angående sjukgymnasttiden. Vi gick ut och övade på att åka buss, behövde å andra sidan inte åka buss utan jag övade på att kliva av och på, två gånger och det gick bra. Sedan var det steg 2, rulltrappsträning, funkade men att åka nedåt var läskigare än uppåt, för när jag klev på så blev det ett litet ryck så det kändes som jag skulle ramla. Vi övade tre gånger upp och tre gånger ner. Jag kände mig nöjd, inte riktigt säker men tror nog jag ska greja det om jag behöver.

Fredag: Första besöket på Söderkliniken. Min sjukgymnast heter Claes Erixon. Det var tufft och ansträngande trots att vi inte gjorde så mycket. Han gick igenom lite benövningar med mig och kände och klämde på benet och kollade hur pass rörlig jag var. Fick visa hur jag gick med kryckor, han uppmanade mig att försöka lyfta på högerfoten när jag gick, pyttepytte lite så att jag inte jazzar på den foten. Som han sa, nu när du får belasta så måste du belasta. Hm, ok, han har ju helt rätt. Fick ställa mig på knä på britsen och göra en övning och då sa jag - men jag kan ju inte stå på knä. Då sa Claes, kom igen, klart du kan. Å det kunde jag. Yes, jippie. Jag cyklade på en motionscykel i 4,40 min med lite belastning, ca 1,6 km. Åh, vad skönt det var att göra nåt. Var alldeles slut när jag kom därifrån, kanske även berodde på att jag hade en dust med taxichauffören som försökte lura mig. Kostade 70 kr att åka dit och 140 kr hem, känns ju helt normalt att det ska vara sådan prisskillnad, NOT!

Har gjort övningarna jag fick av Claes i helgen och försökt lyfta på höger ben. Ska erkänna att det gått lite kryckigt då jag tycker att när jag försöker gå på vänster fot så blir det så ryckigt och jag tror inte det är bra för bäckenet. Får väl se vad min sjukgymnast säger på tisdag när jag ska dit igen. Hoppas jag får cykla lite längre tid denna gång.. :-)

Tisdag, andra besöket hos Claes. Denna gång gjorde vi lite nya övningar och så fick jag stå på en balansbräda och balansera från sida till sida. Jag cyklade 3 x 5 minuter denna gång, totalt 15 minuter och 6,7 km. Vad skönt det var och vad stolt jag kände mig efteråt.

Detta är väl också en form av rehabilitering, eller? Att vara ute och träffa människor och dricka bubbel :-)

Andra sjukgymnastbesöket och denna gång cyklade jag 5 x 5 minuter, totalt 15 min och 6,7 km. Denna filmsekvens är efter jag cyklat färdigt och jag vet inte heller om att jag blir filmad, därav hastigheten som är otroligt låg 

Nästa steg i rehabiliteringen är att våga stödja på vänster ben. Jag ska stå mot en vägg, hålla handen försiktigt. Stå på vänster och lyfta upp höger och släppa väggen.... Här gör jag ett försök

Idag den 24 april träffade jag Madde för första gången, Madde som jag har mailat med angående mina skador. Hon har ju också opererats för bäckenfraktur, ni kan läsa mer om henne under inlägget som heter "utbyte av erfarenheter med andra. Vi tog en fika tillsammans nere vid Loopen Marina, också ett steg i rehabiliteringen får prata med andra som gått igenom samma sak.

Lite olika bilder på sjuklingen

Första promenaden med rullstolen. Min  lycka över att få komma ut går inte att beskriva.

Sitter på KS och väntar på att få komma in till läkaren. Allt såg bra ut. Detta var 2 veckor efter andra operationen.

Nu är det dags för promenad igen.

Sitter i solen och njuter, har precis ätit lunch ute.

Sulamit har bjudit ut mig till husknuten. Hon bjöd på te och god semla. Det syns verkligen att vi njuter av den härliga semlan.

Nu börjar jag piggna på mig, här var Björn och jag var på väg till Blekholmsterassen för att äta middag.

Karaktäristiska problem

Karaktäristiska aktivitetsproblem  kan vara nedsatt förmåga att klara vissa saker såsom överflyttning i/ur säng, att sitta på stol eller säng, att böja sig vid av- och påklädning samt att förflytta och placera sig, klara toalettbesök, att transportera och nå föremål. Man kan även ha svårigheter att orka genomföra olika uppgifter på grund av smärta och nedsatt allmäntillstånd. Andra faktorer som tidigare sjukdomar och förvirringstillstånd kan påverka rehabiliteringen.

* Överflyttning. Tränas från säng, stol/rullstol och toalett.  (förhöjningshjälpmedel är bra för att höja sängen).

Vid uppresning ur säng bör man flytta i sidled, ta stöd av armarna och föra benen över sängkanten. Första tiden sker uppresningen vanligtvis med assistans. Vid uppresning från sittande till stående och omvänt, kan man ta hjälp av armstöd eller gånghjälpmedel vid behov.

Om restriktioner föreligger beträffande belastning eller flexion så bör man utföra överflyttningar med ett anpassat tillvägagångssätt eller med överflyttningshjälpmedel. Detta utförs med minskad eller ingen belastning och/eller tillåten flexion i höften. Behov kan finnas av avlastning i sittande och liggande. Exempelvis kan säng eller ev rullstol/hygienstolanpassas med en kil som placeras under affekterade sidan.

* På/avklädning. Eventuellt kan påklädningshjälpmedel behöva användas . Påklädning av byxor, strumpor och skor tränas i sittande eller stående.

Vid påtagning av byxor bör man klä den affekterade sidans ben först och omvänt vid avklädning. Vid påtagning av strumpor bör man böja sig mot foten, sätta upp foten på en stol eller en pall, alternativt sitta med benen i sängen. Vid av/påtagning av skor rekommenderas långt skohorn vid behov.

Vid begränsningar vad gäller flexion i höften kan man vara i behov av personlig hjälp vid av/påklädning av nedre extremiteter.

* Vid daglig hygien kan man stå eller sitta vid handfat.

* Toalettbesök, dra ned/upp byxor. Vid svårigheter att nå och torka sig i sittande så är det lättare att stå upp vid detta moment. Toalettförhöjning med armstöd kan användas vid behov.

* Personlig hygien. Tvättlapp kan med fördel användas vid svårigheter/restriktioner vad gäller att flektera i höften. Vid dusch står eller sitter patienten. Om det finns begränsningar vad gäller att nå nedanför knäna används borste med långt skaft eller griptång med tvättlapp. För att torka underben/fötter kan stort badlakan/griptång användas. Halkmatta rekommenderas.

Om du som patient har restriktioner gällande flektion i höften och belastning i stående utprovas mobil hygienstol med justerbart ryggstöd som möjliggör att kunna sitta med rekommenderad flexion i höften.

* Resor,  i/urstigning samt sittande i bil, vid svårigheter/restriktioner gällande höftflexion. Denne rekommenderas att sätta sig med ryggen mot förarsidan, luta överkroppen bakåt och därefter lyfta in benen i bilen. Utförandet underlättas om man sätter sig i framsätet, skjuter bilstolen långt bak och vinklar ryggstödet bakåt. Förhöjningsdyna kan med fördel användas.

Patienten rekommenderas annars att ta hjälp.

* Köksaktivitet. Griptång kan användas vid behov för att nå. Träning i praktisk situation i kök utförs om behov finns och möjlighet ges. Om patienten har rollator, informeras patienten att den kan användas för att växla mellan sittande och stående aktivitet samt för att kunna transportera föremål.

* Bädda säng. Lägg lakanet tvärs över sängen (vid dubbelsäng). Griptång kan användas för att nå.

* Tvätt. Eftersom aktiviteten medför många moment som innebär stor ansträngning så rekommenderas att ta hjälp första tiden. Griptång kan användas för att plocka i/ur tvättmaskin. Tvättkorgen kan placeras på en hög pall.

* Inköp, en tid kan rollator ev användas för att transportera varor. Bra att ta hjälp med inköp första tiden.

* Städning. Eftersom aktiviteten medför många moment som innebär stor ansträngning så rekommenderas att ta hjälp med städning första tiden. Om du har önskemål och förmåga att städa själv så finns det lämpliga redskap för att underlätta i aktivitetsutförandet.

Eftersom hemmiljön ofta ställer högre krav på aktivitetsutförande och vårdtiden är kort behöver en del patienter fortsatta insatser av arbetsterapeut inom primärvård eller kommun för att öka sin aktivitetsförmåga i hemmiljö.

I sjukhusmiljö och med tillgång till hjälpmedel och öppna ytor klarar ofta patient detta.

flexion = böjning

Charterresa som handikappad

Lite orolig innan. Åka iväg på charterresa som handikappad kändes sådär. Jag var inte helt tillfreds med tanken innan, måste jag erkänna, men hade samtidigt lite dåligt samvete eftersom min snälla sambo fått tagit hand om mig och hemmet och fått ta huvudansvaret för allt sedan olyckan hände. Dessutom var det på grund av mig som vi inte kom iväg till Thailand och dessutom hade han 17 semesterdagar som han var tvungen att ta ut före sista mars. Det gick inte ens att få ut dom i pengar utan tog han inte ut dessa så brann de inne. Så jag hade mer eller mindre i ett svagt ögonblick lovat att vi skulle åka innan sista mars.

Vi kollade resor under någon vecka, funderade och frågorna var många, skulle vi ha all inclusive?  bo på ett handikappvänligt hotell? hur skulle flygresan gå?   fick man ha med sig mediciner på planet?! Det blev en del samtal till resebyrån innan vi bokade. Det blev Egypten och det var inte för att resmålet lockade så mycket utan snarare för att resebyrån sa att det var några grader varmare där än på Gran Canaria. Sedan när vi väl bokat, det gjorde vi ca 1 vecka innan resan gick av stapeln så blev det en del ytterligare samtal till resebyrån och till läkaren. Frågor om fragmin-spruta (blodförtunnande), får man ha morfin med sig i handbagaget? får man bada trots att ärret inte är helt läkt?

Dagen D kom så äntligen: Planet gick redan vid 07-tiden så vi åkte väl hemifrån ca 04.45. Björn släppte av mig och väskor och hjälpmedel vid avgångshallen, såklart hjälpte han mig in med allt också och så checkade vi in innan han åkte iväg och parkerade bilen. Gick otroligt snabbt med allt, säkerhetskontroll och passkontroll Vi hade för avsikt att äta frukost på Arlanda men vi hade inte så gott om tid på oss som vi trodde, den lilla tiden vi fick till övers gick åt för att Björn skulle få handla lite golukt istället... :-) Vi gick till gaten och ställde oss för att vänta in den som skulle hjälpa mig ombord på planet. Jag passade på att gå på toaletten, smart drag där. Kanske skulle slippa att uppsöka toaletten på planet hade jag hoppats på. Sedan kom Per och hjälpte mig, han körde min rullstol från punkt A till punkt B, inte speciellt långt, från gaten till flygplansdörren, sedan tog jag mitt gåstativ och hoppade ombord. Vi fick gå ombord först och satt ganska långt fram, rad 4:a. Jag hade fått rekommendationer av läkaren att ha stödstrumpor, röra på tårna och andas djupa andetag då och då under flygresan. Fragminsprutan fick jag hjälp av min snälla vän Päivi att ta kvällen innan. Jag ringde också upp en sköterska på vårdcentralen och frågade om man fick dricka ett glas vin på planet trots fragminsprutan, njaa sa hon och log (hördes). Då sa jag det både hon och jag tänkte, - tänk så många människor som tar fragminsprutor eller varan och visst sjutton dricker väl de ett glas. Hon höll med.

Resan gick bra trots att det var 1 timmes försening. Maten på planet sådär. Jag läste, löste korsord, vickade på tårna och djupandades då och då. Å drack till och med ett glas bubbel. :-) Fick lite ont i skruven i rumpan men tack och lov så hade vi två olika kuddar med oss, dels en mjuk sovkudde och dels en sittkudde i hålfiber så jag växlade mellan dessa och halvstod upp i stolen några gånger för att ändra ställning. Jag gick till och med på toaletten med mitt gåstativ och det funkade superbra. Jag fick gå före de som stod i kö, var i och för sig inte så många. Men alla människor var så snälla och engagerade sig. När vi väl kom ner till Egypten så fick alla passagerarna gå ut och jag/vi fick vänta till sist. När jag så skulle gå ut så hoppade jag framåt på mitt gåstativ och då hade de öppnat dörren på motsatt sida mot där trappan var och så kom det en bil, modell lastbil med typ en skylift

som jag fick hoppa in i och där sätta mig i min rullstol.

Han körde in oss till ankomsthallen och sedan var det gräddfilen igenom alla kontroller och en man gick bakom och drog min rullstol. Han hjälpte oss till och med, med alla hjälpmedel eftersom Björn hade fullt upp med våra väskor. Mannen drog ut mig till bussen och där kom nog det svåraste. Hur skulle jag nu komma upp för dessa höga trappsteg? Jag försökte med kryckorna, fanns inte en chans och att bäras upp i rullstolen var inget alternativ då trappan både var smal och brant. Med hjälp av en snäll medresenär och Björn så lyckades jag komma upp. Björn lyfte upp mig under foten, höger sida, den friska foten. Den vänstra hade jag hängande i luften och sedan hängde jag runt halsen på den hjälpsamma killen. Vi satte oss längst fram på bussen men vägarna i Hurghada var inte de bästa, det var vägbulor och gupp i vägen och jag trodde skruven i bak skulle komma ut. När vi kom till hotellet så var problemet att komma ur bussen. Eftersom han som hjälpte mig tidigare redan klivit av så fick vi be en annan man. Kände att busstransporten inte funkade så vi bestämde redan då och på plats att på vägen hem skulle vi ta en taxi till flygplatsen istället.

Trottoarerna i Hurghada var så höga, närmare en halvmeter så vi insåg att det nog skulle  bli att hålla sig på hotellet om vi inte skulle åka taxi om vi skulle ut någonstans. På hotellet var de så vänliga och hjälpsamma och vi fick ett rum i markplan med dusch istället för badkar som var i de andra rummen. Det var också en ramp ner från altanen ut till poolområdet, super!

Vi började med att gå en runda för att se på hotellet, jag med mitt gåstativ så det tog sin lilla tid.

Vi gick ner en stund till stranden, lika bra att både ha hängslen och säkerhetsbälte. Både rullstol och gåstativ med, för säkerhets skull. Man kan inte vara nog så säker! Kan upplysa om att det var sjukt mycket sand i benen på gåstativet upptäckte vi när vi kom hem. Får man smuggla sand från Afrika. Blir det fotboja på sånt?! :-)

Kan upplysa om att det var sjukt mycket sand i benen på gåstativet upptäckte vi när vi kom hem. Får man smuggla sand från Afrika. Blir det fotboja på sånt?! :-)



All sand som kom från gåstativet :-)



Restaurangbesöken på kvällarna funkade otroligt bra och såklart även frukostarna, personalen var så trevligt och så serviceminded. Vi åkte iväg och shoppade vid ett tillfälle, tog taxi, inga problem. Provade på att simma i poolen, inte helt lätt men även det gick. Finns viljan så... Jag fick gå ner i poolen antingen med gåstativ eller så fick Björn köra ner mig med rullstol ca 40 cm, sedan fick jag hålla i räcket och jazza ner. När jag var ute på ca 60 cm djup så fick jag försöka lägga mig ner och gå med händerna på botten så jag kom ut på lite djupare och sedan fick jag börja simma. Simmade dock bara med armarna, benen låg helt stilla som jag vore förlamad, vågade nämligen inte göra bentag och när jag skulle försöka att bara sprattla så kändes det i skruven. Upp var ungefär samma procedur som att komma i, dvs simma fram till räcket, försöka ställa mig på höger knät för att sedan dra mig upp på höger fot och sedan jazza in till kanten.

Detta simsätt är verkligen en ny variant...hahaha.

Inser när jag ser denna bild att en filt över knäna gör att man ser sjukare ut än vad man är. Skrota den direkt! :-)

Man kan dricka goda drinkar fastän man sitter i rullstol. Kanske inte behöver dricka så många men några iallafall. Inga problem!

Vi gick till gymet och tränade ett par gånger, helt underbart. Var så skönt, men mina blickar drogs längtansfullt mot gå/springbandet. Och varför det kan man fråga sig, har aldrig varit intresserad av ett sånt tidigare, men blir väl så, när man inte kan och får....

Lite socialt umgänge med andra än sambon oxå,  måste ju lägga ut några bilder på Facebook och skriva lite, ej att förglömma...:-)

Här gör jag en kraftansträngning för att komma ner för rampen, inte högt, inte brant men det

tyckte jag. 

Vi åkte iväg till Nya Marinan i Hurghada en kväll och tog en öl, skönt att komma iväg lite. Marinan var så himla fin, kan verkligen rekommendera alla Ni som åker till Hurghada att göra ett besök där

Fången bakom galler ser det ut som. Tror det är julbelysningen som inte är nedplockad.

Jag hade helst av allt velat göra detta, prova på sumobrottning, men det hade nog blivit lite svårt, tror jag?! :-) Får spara det till ett annat tillfälle.

Nu hade vi snart avverkat hela vår vecka och det gick mycket bättre än vad jag trodde, över förväntan. Alla var så snälla och hjälpsamma. Det fanns ramper, breda dörrar och jag fick låna en mjuk madrass till solsängen vid poolen för det var egentligen inga madrasser alls utan bara nylontyg. Oj, oj, sånt som gör ont i min skruv. Efter någon dag så fick jag till och med låna två madrasser. Här en sista bild från flygplatsen på väg hem.

Jag kan verkligen rekommendera alla som vill åka iväg att VÅGA. Det är mycket lättare än vad man tror, man får en sådan service som man aldrig fått tidigare. Rädslan sitter ofta i ens eget huvud. Upplever att människor är mera hjälpsamma än om man har en barnvagn med sig.

Ska snart iväg på en liten resa igen, denna gång till Spanien under 5 dagar och vi flyger med Ryanair, ringde dit och sa att jag behövde ha assistans, dvs hjälp på och av planet. Inga problem. Jag skulle få ta med rullstol, gåstativ och dessutom utan extra kostnad. Men nu hoppas jag, med facit i handen att jag bara behöver kryckorna när vi åker och att jag klarar flygplanstrapporna själv. Det enda är nog en extra kudde under rumpan för Ryanairs stolar är inte så bekväma, iallafall inte om man ska sitta i närmare 6 timmar och jag som nästan bara har fett och ben där nu, de musklerna jag hade tidigare har helt försvunnit.. :-)