Charterresa som handikappad

Lite orolig innan. Åka iväg på charterresa som handikappad kändes sådär. Jag var inte helt tillfreds med tanken innan, måste jag erkänna, men hade samtidigt lite dåligt samvete eftersom min snälla sambo fått tagit hand om mig och hemmet och fått ta huvudansvaret för allt sedan olyckan hände. Dessutom var det på grund av mig som vi inte kom iväg till Thailand och dessutom hade han 17 semesterdagar som han var tvungen att ta ut före sista mars. Det gick inte ens att få ut dom i pengar utan tog han inte ut dessa så brann de inne. Så jag hade mer eller mindre i ett svagt ögonblick lovat att vi skulle åka innan sista mars.

Vi kollade resor under någon vecka, funderade och frågorna var många, skulle vi ha all inclusive?  bo på ett handikappvänligt hotell? hur skulle flygresan gå?   fick man ha med sig mediciner på planet?! Det blev en del samtal till resebyrån innan vi bokade. Det blev Egypten och det var inte för att resmålet lockade så mycket utan snarare för att resebyrån sa att det var några grader varmare där än på Gran Canaria. Sedan när vi väl bokat, det gjorde vi ca 1 vecka innan resan gick av stapeln så blev det en del ytterligare samtal till resebyrån och till läkaren. Frågor om fragmin-spruta (blodförtunnande), får man ha morfin med sig i handbagaget? får man bada trots att ärret inte är helt läkt?

Dagen D kom så äntligen: Planet gick redan vid 07-tiden så vi åkte väl hemifrån ca 04.45. Björn släppte av mig och väskor och hjälpmedel vid avgångshallen, såklart hjälpte han mig in med allt också och så checkade vi in innan han åkte iväg och parkerade bilen. Gick otroligt snabbt med allt, säkerhetskontroll och passkontroll Vi hade för avsikt att äta frukost på Arlanda men vi hade inte så gott om tid på oss som vi trodde, den lilla tiden vi fick till övers gick åt för att Björn skulle få handla lite golukt istället... :-) Vi gick till gaten och ställde oss för att vänta in den som skulle hjälpa mig ombord på planet. Jag passade på att gå på toaletten, smart drag där. Kanske skulle slippa att uppsöka toaletten på planet hade jag hoppats på. Sedan kom Per och hjälpte mig, han körde min rullstol från punkt A till punkt B, inte speciellt långt, från gaten till flygplansdörren, sedan tog jag mitt gåstativ och hoppade ombord. Vi fick gå ombord först och satt ganska långt fram, rad 4:a. Jag hade fått rekommendationer av läkaren att ha stödstrumpor, röra på tårna och andas djupa andetag då och då under flygresan. Fragminsprutan fick jag hjälp av min snälla vän Päivi att ta kvällen innan. Jag ringde också upp en sköterska på vårdcentralen och frågade om man fick dricka ett glas vin på planet trots fragminsprutan, njaa sa hon och log (hördes). Då sa jag det både hon och jag tänkte, - tänk så många människor som tar fragminsprutor eller varan och visst sjutton dricker väl de ett glas. Hon höll med.

Resan gick bra trots att det var 1 timmes försening. Maten på planet sådär. Jag läste, löste korsord, vickade på tårna och djupandades då och då. Å drack till och med ett glas bubbel. :-) Fick lite ont i skruven i rumpan men tack och lov så hade vi två olika kuddar med oss, dels en mjuk sovkudde och dels en sittkudde i hålfiber så jag växlade mellan dessa och halvstod upp i stolen några gånger för att ändra ställning. Jag gick till och med på toaletten med mitt gåstativ och det funkade superbra. Jag fick gå före de som stod i kö, var i och för sig inte så många. Men alla människor var så snälla och engagerade sig. När vi väl kom ner till Egypten så fick alla passagerarna gå ut och jag/vi fick vänta till sist. När jag så skulle gå ut så hoppade jag framåt på mitt gåstativ och då hade de öppnat dörren på motsatt sida mot där trappan var och så kom det en bil, modell lastbil med typ en skylift

som jag fick hoppa in i och där sätta mig i min rullstol.

Han körde in oss till ankomsthallen och sedan var det gräddfilen igenom alla kontroller och en man gick bakom och drog min rullstol. Han hjälpte oss till och med, med alla hjälpmedel eftersom Björn hade fullt upp med våra väskor. Mannen drog ut mig till bussen och där kom nog det svåraste. Hur skulle jag nu komma upp för dessa höga trappsteg? Jag försökte med kryckorna, fanns inte en chans och att bäras upp i rullstolen var inget alternativ då trappan både var smal och brant. Med hjälp av en snäll medresenär och Björn så lyckades jag komma upp. Björn lyfte upp mig under foten, höger sida, den friska foten. Den vänstra hade jag hängande i luften och sedan hängde jag runt halsen på den hjälpsamma killen. Vi satte oss längst fram på bussen men vägarna i Hurghada var inte de bästa, det var vägbulor och gupp i vägen och jag trodde skruven i bak skulle komma ut. När vi kom till hotellet så var problemet att komma ur bussen. Eftersom han som hjälpte mig tidigare redan klivit av så fick vi be en annan man. Kände att busstransporten inte funkade så vi bestämde redan då och på plats att på vägen hem skulle vi ta en taxi till flygplatsen istället.

Trottoarerna i Hurghada var så höga, närmare en halvmeter så vi insåg att det nog skulle  bli att hålla sig på hotellet om vi inte skulle åka taxi om vi skulle ut någonstans. På hotellet var de så vänliga och hjälpsamma och vi fick ett rum i markplan med dusch istället för badkar som var i de andra rummen. Det var också en ramp ner från altanen ut till poolområdet, super!

Vi började med att gå en runda för att se på hotellet, jag med mitt gåstativ så det tog sin lilla tid.

Vi gick ner en stund till stranden, lika bra att både ha hängslen och säkerhetsbälte. Både rullstol och gåstativ med, för säkerhets skull. Man kan inte vara nog så säker! Kan upplysa om att det var sjukt mycket sand i benen på gåstativet upptäckte vi när vi kom hem. Får man smuggla sand från Afrika. Blir det fotboja på sånt?! :-)

Kan upplysa om att det var sjukt mycket sand i benen på gåstativet upptäckte vi när vi kom hem. Får man smuggla sand från Afrika. Blir det fotboja på sånt?! :-)



All sand som kom från gåstativet :-)



Restaurangbesöken på kvällarna funkade otroligt bra och såklart även frukostarna, personalen var så trevligt och så serviceminded. Vi åkte iväg och shoppade vid ett tillfälle, tog taxi, inga problem. Provade på att simma i poolen, inte helt lätt men även det gick. Finns viljan så... Jag fick gå ner i poolen antingen med gåstativ eller så fick Björn köra ner mig med rullstol ca 40 cm, sedan fick jag hålla i räcket och jazza ner. När jag var ute på ca 60 cm djup så fick jag försöka lägga mig ner och gå med händerna på botten så jag kom ut på lite djupare och sedan fick jag börja simma. Simmade dock bara med armarna, benen låg helt stilla som jag vore förlamad, vågade nämligen inte göra bentag och när jag skulle försöka att bara sprattla så kändes det i skruven. Upp var ungefär samma procedur som att komma i, dvs simma fram till räcket, försöka ställa mig på höger knät för att sedan dra mig upp på höger fot och sedan jazza in till kanten.

Detta simsätt är verkligen en ny variant...hahaha.

Inser när jag ser denna bild att en filt över knäna gör att man ser sjukare ut än vad man är. Skrota den direkt! :-)

Man kan dricka goda drinkar fastän man sitter i rullstol. Kanske inte behöver dricka så många men några iallafall. Inga problem!

Vi gick till gymet och tränade ett par gånger, helt underbart. Var så skönt, men mina blickar drogs längtansfullt mot gå/springbandet. Och varför det kan man fråga sig, har aldrig varit intresserad av ett sånt tidigare, men blir väl så, när man inte kan och får....

Lite socialt umgänge med andra än sambon oxå,  måste ju lägga ut några bilder på Facebook och skriva lite, ej att förglömma...:-)

Här gör jag en kraftansträngning för att komma ner för rampen, inte högt, inte brant men det

tyckte jag. 

Vi åkte iväg till Nya Marinan i Hurghada en kväll och tog en öl, skönt att komma iväg lite. Marinan var så himla fin, kan verkligen rekommendera alla Ni som åker till Hurghada att göra ett besök där

Fången bakom galler ser det ut som. Tror det är julbelysningen som inte är nedplockad.

Jag hade helst av allt velat göra detta, prova på sumobrottning, men det hade nog blivit lite svårt, tror jag?! :-) Får spara det till ett annat tillfälle.

Nu hade vi snart avverkat hela vår vecka och det gick mycket bättre än vad jag trodde, över förväntan. Alla var så snälla och hjälpsamma. Det fanns ramper, breda dörrar och jag fick låna en mjuk madrass till solsängen vid poolen för det var egentligen inga madrasser alls utan bara nylontyg. Oj, oj, sånt som gör ont i min skruv. Efter någon dag så fick jag till och med låna två madrasser. Här en sista bild från flygplatsen på väg hem.

Jag kan verkligen rekommendera alla som vill åka iväg att VÅGA. Det är mycket lättare än vad man tror, man får en sådan service som man aldrig fått tidigare. Rädslan sitter ofta i ens eget huvud. Upplever att människor är mera hjälpsamma än om man har en barnvagn med sig.

Ska snart iväg på en liten resa igen, denna gång till Spanien under 5 dagar och vi flyger med Ryanair, ringde dit och sa att jag behövde ha assistans, dvs hjälp på och av planet. Inga problem. Jag skulle få ta med rullstol, gåstativ och dessutom utan extra kostnad. Men nu hoppas jag, med facit i handen att jag bara behöver kryckorna när vi åker och att jag klarar flygplanstrapporna själv. Det enda är nog en extra kudde under rumpan för Ryanairs stolar är inte så bekväma, iallafall inte om man ska sitta i närmare 6 timmar och jag som nästan bara har fett och ben där nu, de musklerna jag hade tidigare har helt försvunnit.. :-)