Rehabiliteringen-nu börjar den på riktigt, nu när jag får börja belasta

Senaste läkarbesöket, onsdagen 8:a veckan efter reop (nu börjar man svänga sig med läkartermer :-) fick träffa min operationsdoktor Gunnar Nilsson och trevliga Meta och Eva (sjuksköterska). Hade aldrig träffat Eva tidigare och så kom också sjukgymnast Eva. Fick svar på alla mina frågor och min oro av Gunnar. Han är så lugn, säger bara att allt ser bra ut, jag kommer både kunna springa och gå, han ser inga hinder för nåt. Sjukgymnast Eva sa att jag både skulle skrota rullstol och betastöd (gåstativet) fick prova att gå på kryckor, gick ganska bra. Åkte hem och gjorde som dom sa, använde bara kryckorna.

Torsdag: Ville gå ut och prova kryckorna, min gulliga granne Sulamit och jag gjorde sällskap ner till första bänken i Tanto, iaf lite nedförsbacke och uppförsbacke och så blåste det ganska mycket också. Det som är jobbigast med kryckorna är att öppna dörrar, bära saker, å så ramlar dessa käppar ner på golvet hela tiden.

Här har jag lite hjälpmedel som jag tränar med, gummiband.

Fredag: Hade snöat inatt/imorse, men typ mera snöblandat regn så idag var det en innedag. Men gick ändå med kryckorna ganska mycket inne.

Lördag: Fixade med lite papper och deklarerade. Björn och jag åkte in till stan. Han släppte av mig på Sveavägen, vid hötorgsskraporna. In på Stadium, skulle kolla på present till Yvonne och kolla på jacka. Jag åkte hissen på Stadium ensam, iaf ner med kryckkäpparna, svårt med den tunga hissdörren, sedan kom Björn och hjälpte mig vid andra hissen, tur var väl det och jag vågade inte åka rulltrappa, ännu. Vi köpte presenter till Yvonne och så hittade jag en fin jacka på Rea.

Men ser ju onekligen lite skärrad och sammanbiten ut när jag går på kryckorna... Vi gick in på Mangobutiken men jag hittade inte det jag letade efter. Vi gick Klarabergsgatan från Sergelgången ner till hörnet Åhlens där vi tog till höger och sedan gick Mäster Samuelsgatan ner till Jensens bofhouse, där vi åt lunch med Malin och Linnea. Superlång promenad! Sedan när vi skulle hämta bilen gick jag från korsningen Vasagatan-Mäster samuelsgatan till Kungsgatan, Casinot. Långpromenad idag kommer innebära träningsvärk imorgon, har redan fått det några timmar senare i ljumskarna, så det blir att ta det lite lugnare imorgon. Har fått lov att ligga i soffan och ta det lugnt resten av kvällen… Skönt.

Söndag: hade mindre träningsvärk än vad jag trodde, kanske för att jag använda tigerbalsam på ljumsken innan jag gick till sängs igår. Har varit hemma mest hela dagen, dock åkte vi iväg till Carina och Göran i Bromma och fikade, där fick jag prova på trappträning med ledstång, deras yttertrappa är ca 7-8 trappsteg. Efter det åkte vi iväg till Barkarby Outletet där jag köpte en skidjacka, hoppas av hela mitt hjärta att jag kan åka skidor igen så småningom. Gick ganska långt inne på Outletområdet så lite träning även idag. Åkte förbi Emma på El-giganten med lite tidningar efter vi shoppat, hon blev glad, både för att vi kom, för tidningarna och för att se att jag kunde hoppa fram med kryckor.

Måndag: idag var det bara hemmaträning för vädret var inte så roligt. Vi åkte ut en sväng för att titta på Rosenlunds sjukhus arbetsrehab, hur jag skulle ta mig dit, vilken väg som var närmast och så vidare. Åkte också förbi Zinkens Sjukgymnastik på Hornsgatan 90. Verkade skumt, såg inte alls ut som någon sjukgymnastik, var ju "bara" en vanlig port där.

Tisdag: Sjukgymnasten och arbetsterapeuten Nina och Carina kom idag för att se hur jag mådde, om jag gjort framsteg och så tittade vi på lite olika övningar. De blev glada över att jag fått så positivt besked från läkaren. De sa att nu skulle jag beställa tid hos Söderkliniken, Feel good eller Rosenlunds arbetsrehab för att påbörja min riktiga rehabilitering och sjukgymnastik.

Onsdag: Wow, vad jag ville börja rehabilitera mig nu, jag hade ju tappat en hel vecka på grund av att det var påsk och jag inte visste vilka övningar jag skulle göra. Ringde Feel Good och den första tid de hade var i slutet på juni, jag blev alldeles chockad. Trodde att man efter en sådan här historia skulle få tid dagen efter eller så tyckte jag att läkare och sjukgymnaster kunde upplyst mig tidigare att jag måste boka tid, i tid. Jag ringde till Söderkliniken där skulle jag inte få tid denna vecka, jag kände hur tiden rann ifrån mig och blev så besviken så jag bröt ihop i telefonen och sa - jag har ju redan förlorat en vecka på detta, ska jag förlora en vecka till. Mina tårar var tydligen bra för helt plötsligt sa receptionisten - kan du komma på fredag halv elva. Va? Nu fanns det ju plötsligt tid, den bara kom in i systemet sådär. Självklart tog jag den tiden, trist om någon annan fick stå tillbaka men mitt kanske var mera akut.

Torsdag: Nina kom hit, väckte mig då jag försovit mig. Försovit mig eftersom vi hade bestämt 09.30 och jag hade glömt att ställa klockan. Berättade för henne om min frustation angående sjukgymnasttiden. Vi gick ut och övade på att åka buss, behövde å andra sidan inte åka buss utan jag övade på att kliva av och på, två gånger och det gick bra. Sedan var det steg 2, rulltrappsträning, funkade men att åka nedåt var läskigare än uppåt, för när jag klev på så blev det ett litet ryck så det kändes som jag skulle ramla. Vi övade tre gånger upp och tre gånger ner. Jag kände mig nöjd, inte riktigt säker men tror nog jag ska greja det om jag behöver.

Fredag: Första besöket på Söderkliniken. Min sjukgymnast heter Claes Erixon. Det var tufft och ansträngande trots att vi inte gjorde så mycket. Han gick igenom lite benövningar med mig och kände och klämde på benet och kollade hur pass rörlig jag var. Fick visa hur jag gick med kryckor, han uppmanade mig att försöka lyfta på högerfoten när jag gick, pyttepytte lite så att jag inte jazzar på den foten. Som han sa, nu när du får belasta så måste du belasta. Hm, ok, han har ju helt rätt. Fick ställa mig på knä på britsen och göra en övning och då sa jag - men jag kan ju inte stå på knä. Då sa Claes, kom igen, klart du kan. Å det kunde jag. Yes, jippie. Jag cyklade på en motionscykel i 4,40 min med lite belastning, ca 1,6 km. Åh, vad skönt det var att göra nåt. Var alldeles slut när jag kom därifrån, kanske även berodde på att jag hade en dust med taxichauffören som försökte lura mig. Kostade 70 kr att åka dit och 140 kr hem, känns ju helt normalt att det ska vara sådan prisskillnad, NOT!

Har gjort övningarna jag fick av Claes i helgen och försökt lyfta på höger ben. Ska erkänna att det gått lite kryckigt då jag tycker att när jag försöker gå på vänster fot så blir det så ryckigt och jag tror inte det är bra för bäckenet. Får väl se vad min sjukgymnast säger på tisdag när jag ska dit igen. Hoppas jag får cykla lite längre tid denna gång.. :-)

Tisdag, andra besöket hos Claes. Denna gång gjorde vi lite nya övningar och så fick jag stå på en balansbräda och balansera från sida till sida. Jag cyklade 3 x 5 minuter denna gång, totalt 15 minuter och 6,7 km. Vad skönt det var och vad stolt jag kände mig efteråt.

Detta är väl också en form av rehabilitering, eller? Att vara ute och träffa människor och dricka bubbel :-)

Andra sjukgymnastbesöket och denna gång cyklade jag 5 x 5 minuter, totalt 15 min och 6,7 km. Denna filmsekvens är efter jag cyklat färdigt och jag vet inte heller om att jag blir filmad, därav hastigheten som är otroligt låg 

Nästa steg i rehabiliteringen är att våga stödja på vänster ben. Jag ska stå mot en vägg, hålla handen försiktigt. Stå på vänster och lyfta upp höger och släppa väggen.... Här gör jag ett försök

Idag den 24 april träffade jag Madde för första gången, Madde som jag har mailat med angående mina skador. Hon har ju också opererats för bäckenfraktur, ni kan läsa mer om henne under inlägget som heter "utbyte av erfarenheter med andra. Vi tog en fika tillsammans nere vid Loopen Marina, också ett steg i rehabiliteringen får prata med andra som gått igenom samma sak.