Utbyte av erfarenheter...

Det var/är inte lätt att hitta andra människor som opererats för detta, känns som det är ganska ovanligt. Jag har googlat och googlat och googlat, och till slut har jag hittat tre personer som råkat ut för samma skada. Men jobbar för att få tag på flera. När jag har googlat så har jag kommit in på sidor där det stått, min dvärgpudel har opererats eller min katt. Jag vill INTE läsa om djur som haft denna skada utan om människor.

Mikael från Skåne såg jag på TV, "efter tio" med Malou von Sivers, Fick tag på honom så småningom genom visst detektivarbete. Han skadades i Afghanistan hösten 2009 då de körde över en nedgrävd vägbomb. Sedan så lyckades jag också hitta gulliga 20-åriga Madeleine som bor här på Södermalm och som var med om en allvarlig olycka då hon ramlade rakt ner i betongen från 6 meters höjd på Rhodos i juli 2010. Madde och jag har skrivit till varandra flera gånger och vi ska träffas här i Tanto och ta en fika vid tillfälle. Hon har en jättefin blogg, där du kan läsa om hennes skador och hur hennes olycka gick till.... http://metalls.blogg.se/category/mina-skador.html.  Har också skrivit till en tjej från Norrland som heter Emma och som var med om en ridolycka.

Läs Madeleines historia om hur det gick efter olyckan och operationen:

Eftersom hennes olycka hände i grekland så fick hon ligga där helt stilla med krossat bäcken i 5 dagar innan ambulansflyget kom. Hon fick ett stort karrborreband/gördel runt bäckenet som skulle hålla benen stilla. Hon fick tyvärr inget smärtstillande alls, det enda hon fick var dropp. När de svenska läkarna kom då hon skulle åka hem så fick hon morfin direkt och hon säger att det var en sån lättnad att slippa smärtan!

Efter 3 och en halv vecka på sjukhuset här satt hon i rullstol i 3 veckor och sedan hade hon kryckor i 16 veckor.  Eftersom hon bröt hela vänster höftben på mitten fick hon inte gå på sitt vänsterben under 12 av dom 16 veckor hon hade sina kryckor.  Idag är hon 98% återställd men hon saknar lite styrka i vänster ben och en del känsel på vänster sida av rumpan. Men dom 2% är inte direkt något hon märker av idag.

Första gången hon ställde sig upp efter operationen kände hon sig pjåskig, hon fick hjälp av 4 sjukgymnaster och ett gåstativ och började gråta för att de gjorde så ont, men efteråt har hon insett vilken hög smärt tröskel hon hade och menar på att man vänjer sig vid smärtan. I början  var hon rädd hela tiden när alla sjukgymnasterna ville att hon skulle stå upp och ta flera steg.  Hon tyckte det kändes så tungt att bara kunna  ta 3 steg och hon var så himla rädd för att ramla och få ännu mer ont än vad hon redan hade.Hon hade också en hel del problem med att sitta i början och kunde sitta max 3 minuter i början när hon kom hem från sjukhuset. Att ligga ner var betydligt lättare och skönare, dock kunde hon inte sova utan smärtstillande. Dom första 4 veckorna hemma åt hon en massa smärtstillande för att kunna sova och även för att bara sitta i rullstolen.  Det hjälpte henne jättemycket och hon kunde känna på en gång när de smärtstillande tabletterna slutade värka. I början gick hon också med gåstativ och det var riktigt bra tyckte hon! Kryckor försökte hon också men tyckte att det blev så vingligt och ostabilt.

Hon hade stora problem med mardrömmar på sjukhuset då hon hela tiden drömde att någon puttade ner henne från sjukhussängen. Madeleine pratade med sin läkare som sa att de finns ca 14-16 personer varje år med bäckenfrakturer och då är dom flesta ryttare som fått en häst över sig. Det gick väldigt fort efter att hon  fick börja gå på vänsterbenet. I början när hon gick såg hon lite halt ut eftersom vänsterbenet förlorat så mycket muskler men det funkade egentligen hur bra som helst att gå på, även fast det blev lite krokigt i början.  Efter att hon fick komma hem fick hon åka tillbaks till södersjukhuset varannan dag och gå på sjukgymnastik 1 timme. Hon fick åka sjukhustaxi till och från sjukgymnastiken. Madeleine menar på att det som hände henne enbart var hennes eget fel och hon ångrar det så djupt när hon tänker på sin familj och de som var med när allt hände. Madde är en aktiv tjej som åker mycket snowboard. Men nu tycker hon att allt bra och det som hände henne har gett henne en helt ny syn på livet. Hon säger - det går ju inte att göra det som hände ogjort så hon försöker göra det till något bra  istället :-) Läs Maddes blogg, länken finns ovanför texten. Tycker att Madeleine har en mycket fin blogg och dessutom har hon gett mig råd, berättat om sina erfarenheter och peppat mig. Tack Madeleine och jag är superglad att jag hittade till din blogg.

Emma har skrivit så här till mig om vad som hände henne:

- Direkt efter olyckan (hästolycka) akutopererades hon.  Det sattes in en hoffmanställning och även en morfinpump vid detta tillfälle. Efter det låg hon på intensiven ett par dagar då hon hade problem med ena lungan (som det gått hål på).

1 vecka efter olyckan flögs Emma med ambulansflyg till akademiska sjukhuset i Uppsala, där hon opererades under drygt 10 timmar. 5 skruvar sattes in på olika delar av bäckenet och så bra rekonstruktioner som möjligt gjordes.

Efter det var det sängläge som gällde. Hon fick sitta max 40 grader under 8 veckors tid.

Efter 8 veckor på sjukhus fick hon börja sitta i 90 grader och efter 10 veckor börja belasta på benen.

Blev utskriven från sjukhuset efter 3 månader. Satt i rullstol drygt 1 månad hemma och sedan kryckor ytterligare 2 månader (fast av och till.) Kunde gå utan men orkade bara korta korta stunder.

Allt som allt var hon sjukskriven i 11 månader. 3 av dessa tillbringade hon på sjukhuset och ytterligare 3 enbart med rehab hemma. Emma är än idag inte fullt återställt (5 år sen) utan har ett 10% handikapp i höger ben/bäcken. Inte för att det syns men hon har nerver och dylikt som ej existerar mer. Det har för henne tagit ett tag att anpassa sig till vardagen eftersom hon ständigt känner av att skadan finns men Emma lever precis som vanligt idag, bara med lite extra tanke till det hon gör! Tack snälla Emma för att jag fick ta del av detta.

Här har Mikael delat med sig av sina erfarenheter:
Mikael flögs till Uppsala ett dygn efter skadan, där opererades han efter en vecka. Det är ganska lång tid,  att ligga med ett instabilt bäcken, spräckt på 3 ställen. 2 sprickor lodrätt på varsin sida, och en spricka tvärs över strax under ryggmärgen( den sprickan fick Mikael reda på när han kommit till Ängelholm för rehabilitering).
Operationen innebar att två 13 cm skruvar sattes in från varsitt håll, detta gjorde skillnad direkt när det gällde minskad smärta. Efter ytterliggare 1 vecka flögs han till Helsingborg men blev efter någon dag flyttade till Ängelholm för rehab. Under hela tiden hade han också restriktioner på hur han fick sitta, tror det var ca 70 graders lutning. Men efter 1 vecka kunde han själv flytta sig från sängen till sin rullstol som hade rätt lutning på ryggstödet. Mikael blev skadad 11 november och 6 januari fick han börja gå, något som gick bättre än väntat. Började med gåstol men kunde redan samma dag gå med kryckor. Skrevs ut 15 januari och fortsatte med kryckor ytterligare 1 månad. Var sjukriven fram t.o.m maj.
Vardagslivet flyter på utan problem, men han får ont vid lite tyngre fysiskt arbete. Klarar dock av sitt arbete som lastbilschaufför utan några större problem.
Han har 6 % invaliditet enligt  den läkare som undersökte honom 1,5 år efter att han blev skadad. Hans ben är inte riktigt lika långa och så har han lite minskad rörlighet och styrka i sin högra arm som han bröt vid olyckstillfället.